Yttrandefriheten ska vara stark – och rättvist tillämpad

Yttrandefriheten prövas inte när alla tycker lika. Den prövas när det som sägs provocerar, utmanar eller ifrågasätter.

Ett samhälle som börjar begränsa yttrandefriheten utifrån vem som talar eller vad som anses bekvämt, är redan på väg bort från den. Samtidigt är yttrandefriheten inte gränslös. Den möter andra rättigheter, framför allt skyddet mot hot, trakasserier och hets.

Det avgörande är konsekvens. Samma principer måste gälla oavsett om det handlar om religion, politik eller andra övertygelser. Dubbelmoral urholkar både lagen och tilliten.

I dag finns en osäkerhet kring var gränsen går. Vad som tillåts i ett sammanhang kan förbjudas i ett annat. Det skapar otydlighet och öppnar för godtycke.

Staten ska inte styra vad människor tycker. Men den ska upprätthålla lagen tydligt och förutsägbart. Offentliga institutioner har ett särskilt ansvar. De ska förmedla kunskap och fatta beslut enligt lag, inte driva opinion.

Yttrandefrihet kräver både mod och ordning. Utan mod blir den tom. Utan ordning blir den godtycklig.

Konkreta reformer

• att tydliggöra gränsdragningen mellan tillåten kritik och hets mot folkgrupp
• att säkerställa likvärdig rättstillämpning oavsett vilken grupp som berörs
• att stärka skyddet mot hot och trakasserier utan att begränsa legitim kritik
• att införa riktlinjer för saklighet i offentlig verksamhet
• att säkerställa att myndigheter inte bedriver opinionsbildning
• att stärka rättssäkerheten i prövning av yttrandefrihetsmål
• att följa upp hur lagstiftningen tillämpas i praktiken