Utrikespolitiken ska vara konsekvent, självständig och trovärdig
Ett lands utrikespolitik avslöjar dess ryggrad. Antingen gäller principer alltid, eller så gäller de när det passar.
Sverige har länge talat om mänskliga rättigheter och folkrätt. Problemet är inte orden. Problemet är tillämpningen. När samma handling bedöms olika beroende på vem som utför den, förlorar politiken sin trovärdighet.
En hållbar utrikespolitik kräver konsekvens. Det innebär att samma normer ska gälla för alla stater. Allierade som motståndare.
Samtidigt krävs självständighet. Internationellt samarbete är nödvändigt, men det får inte innebära att Sverige överger sin egen bedömning. Ett land som alltid följer andra, slutar till slut fatta egna beslut.
Handel är också en del av utrikespolitiken. Ekonomiska relationer är inte neutrala. De påverkar makt, utveckling och mänskliga villkor. Därför måste de kopplas till tydliga krav.
Fred skapas inte genom ord, utan genom arbete. Diplomati, förebyggande insatser och tydliga ställningstaganden är avgörande.
En utrikespolitik som är tydlig och konsekvent bygger respekt. En som växlar efter situation gör det inte.
Konkreta reformer
- att tillämpa folkrätten konsekvent i alla internationella ställningstaganden
- att stärka Sveriges självständighet i utrikespolitiska beslut
- att villkora handelsavtal med krav på mänskliga rättigheter
- att öka investeringar i diplomati och konfliktförebyggande arbete
- att driva en linje om likvärdig bedömning av staters agerande
- att stärka internationellt samarbete utan att ge upp nationellt inflytande
- att utveckla tydliga riktlinjer för hur Sverige agerar vid folkrättsbrott
