Säkerhetspolitiken ska skydda landet utan att urholka rättsstaten

Ett land som inte kan skydda sig självt är sårbart. Men ett land som offrar sina principer för säkerhet förlorar något ännu viktigare.

Säkerhetspolitik får inte reduceras till allianser och symboler. Den måste utgå från en enkel fråga: vad gör Sverige säkrare i verkligheten?

I dag binds mycket av politiken upp av externa intressen. Samarbete är nödvändigt, men det får inte innebära att beslut flyttas bort från svensk kontroll. Säkerhet som köps genom beroende är sällan långsiktigt hållbar.

Försvaret behöver stärkas. Inte bara i antal, utan i förmåga. Teknologi, beredskap och motståndskraft mot nya hot är avgörande.

Samtidigt måste vi tala klarspråk om terrorism och intern säkerhet. Hot ska bekämpas. Men det ska ske inom lagens ramar. När staten börjar tumma på rättssäkerheten i säkerhetens namn, öppnar den dörrar som är svåra att stänga.

Det gäller också säkerhetsorgan. De måste ha kraft att agera, men också granskas. Makt utan insyn riskerar att missbrukas.

Ett starkt land är inte bara det som kan slå tillbaka. Det är det som står fast vid sina principer även när det prövas.

Konkreta reformer

• att stärka försvarets teknologiska kapacitet och beredskap
• att öka investeringar i nationell säkerhet och krisberedskap
• att säkerställa att internationella samarbeten inte begränsar svensk självständighet
• att införa oberoende granskningskommission för beslut tagna av säkerhetsorgan gällande privatpersoner
• att utveckla strategier mot terrorism som bygger på rättssäkerhet
• att stärka skydd mot cyberhot och intern sabotageverksamhet
• att säkerställa tydlig ansvarsfördelning mellan myndigheter inom säkerhetsområdet