Från marginal till makt

För trettio år sedan befann sig Sverigedemokraterna långt utanför den etablerade svenska politiken. Partiet grundades 1988 och dess egen historieskrivning har, enligt Reuters rapportering om den av partiet beställda vitboken, dokumenterat tidiga kopplingar till nazistiska miljöer och förekomsten av nazistiska och antisemitiska föreställningar under partiets första år.

Sedan dess har partiet förändrats organisatoriskt, bytt språk och arbetat för att rensa ut öppna extremister. Samtidigt visar valresultaten en annan, lika viktig historia: det som en gång var en marginell politisk miljö har byggt ett nästan rikstäckande kommunalt fotfäste. År 2002 hade SD mandat i 29 kommuner. År 2022 var motsvarande antal 285.

Rasismen byter uttryck men försvinner inte

Antisemitismen är fortfarande ett reellt samhällsproblem och kan inte beskrivas som ett avslutat historiskt kapitel. Samtidigt har islam och muslimer under de senaste decennierna blivit en allt tydligare konfliktlinje i svensk politik, med återkommande debatter om religion, klädsel, moskéer, organisering och tillhörighet.

Det centrala är därför inte att en form av rasism skulle ha ersatt en annan, utan att nya grupper kan göras till föremål för kollektiv misstänkliggörande samtidigt som äldre fördomar består. När sådana föreställningar blir vardagligt politiskt språk förändras också gränsen för vad som uppfattas som legitimt.

Islamofobi och normalisering

Diskrimineringsombudsmannen beskriver forskning om diskriminering av muslimer i Sverige som ett område där återkommande mönster av diskriminering dokumenterats, och Forum för levande historia behandlar antimuslimsk rasism som en etablerad form av rasism. Brå har samtidigt dokumenterat islamofobiska hatbrott och en ökning av polisanmälningar med islamofobiskt motiv under hösten 2023 jämfört med motsvarande period året före.

Rasistkartan.se prövar tesen att svensk politik har blivit mer tolerant mot generaliseringar och misstänkliggörande av minoriteter, särskilt muslimer. Själva valresultaten är däremot inte en värdering: de är mätdata som visar hur Sverigedemokraternas kommunala närvaro och väljarstöd har förändrats.

Vad som står på spel

Demokratiska samhällen försvagas sällan genom ett enda beslut. Risken uppstår när undantag blir vardag, när kollektiv misstänksamhet blir accepterad och när rättigheter börjar uppfattas som något som kan gälla olika beroende på namn, tro eller bakgrund. Då står mer på spel än en enskild minoritets ställning: själva principen om likhet inför lagen och ett gemensamt medborgarskap börjar erodera.

Det är därför utvecklingen bör tas på allvar även av den som inte delar Rasistkartan.se:s politiska slutsatser. Ett samhälle som vänjer sig vid att människors fri- och rättigheter vägs mot deras grupptillhörighet riskerar till slut att försvaga skyddet för alla. Motmedlet är inte mindre demokrati utan mer: saklig granskning, starka institutioner, lika rättigheter och ett offentligt samtal som vägrar göra hela grupper kollektivt ansvariga.

Metod

Kartan använder kommunvalen 2002, 2006, 2010, 2014, 2018 och 2022. Du kan växla mellan antal mandat och partiets andel av de giltiga rösterna. Mandaten visar institutionell närvaro; röstandelen visar relativ väljarstyrka och gör kommuner av olika storlek jämförbara. Fliken Högkvarter visar endast verifierade offentliga kanslier och partilokaler; privatbostäder och rena postboxar är uteslutna.