Minoriteters rättigheter ska vara verkliga – inte bara skrivna

Ett samhälle prövas i hur det behandlar sina minoriteter. Sverige har lagar som ska skydda, men verkligheten visar att skyddet inte alltid fungerar.

De erkända nationella minoriteterna har särskilda rättigheter. Samtidigt finns grupper som i praktiken lever med liknande eller större utsatthet utan samma erkännande. Afrosvenskar och muslimer möter återkommande diskriminering på arbetsmarknaden, i bostadssökande och i vardagen.

Det handlar inte om att skapa nya motsättningar. Det handlar om att erkänna faktiska villkor.

Rasism i dag är sällan öppen. Den är ofta strukturell. Den syns i vilka som kallas till intervju, vilka som får kontrakt och vilka som får tillgång till resurser. Utan verktyg för att mäta detta blir problemen osynliga.

Därför behövs metoder som jämlikhetsdata. När den används rätt, med frivillighet och anonymitet, kan den visa mönster som annars förnekas.

Men det räcker inte att mäta. Det krävs handling.

Ett samhälle som accepterar att vissa grupper systematiskt hamnar efter, accepterar i praktiken ojämlikhet som norm.

Konkreta reformer

• att utreda och införa erkännande av afrosvenskar och muslimer som nationella minoriteter
• att säkerställa att minoritetslagstiftningen efterlevs i kommuner och myndigheter
• att införa jämlikhetsdata i offentlig sektor baserat på frivillighet och anonymitet
• att skärpa tillsyn och sanktioner vid diskriminering
• att utveckla riktade insatser mot rasism på arbets- och bostadsmarknad
• att stärka utbildning om minoriteters rättigheter i offentliga verksamheter
• att sätta mätbara mål för minskade klyftor mellan grupper