Familjen och unga ska bära samhället. Inte bära dess brister

Ett samhälle håller inte längre än sina familjer. När familjer pressas av ekonomi, tid och osäkerhet, märks det först hos barnen.

I dag lever många familjer med en ständig obalans. Arbete tar mer tid, återhämtningen minskar och ansvaret i hemmet faller ofta ojämnt. Särskilt ensamstående föräldrar, ofta kvinnor, bär en tyngd som i längden leder till stress och ohälsa.

Barn märker detta. Inte i teorin, utan i vardagen. Mindre närvaro, mindre stabilitet, mer oro. Det är där många problem börjar långt innan de syns i statistik.

Samtidigt sätts insatser ofta in för sent. När problem väl nått socialtjänsten har de redan vuxit. Ett system som främst reagerar istället för att förebygga kommer alltid ligga steget efter.

Familjepolitik handlar därför inte bara om bidrag eller regler. Det handlar om tid, närvaro och ansvar. Ett samhälle som vill ha trygga barn måste också ge föräldrar förutsättningar att vara just föräldrar.

Det kräver både stöd och tydlighet. Föräldrar ska inte lämnas ensamma, men de ska heller inte fråntas sitt ansvar.

Konkreta reformer

• att införa möjlighet till flexibel arbetstid för föräldrar, särskilt inom välfärdsyrken
• att stegvis minska arbetstiden för att öka tid för familj och återhämtning
• att stärka socialtjänstens förebyggande arbete genom ökade resurser
• att införa tidiga samordnade insatser för barn i riskzon
• att ställa krav på regelbunden kontakt mellan skola och vårdnadshavare
• att ge särskilt stöd till ensamstående föräldrar i form av riktade insatser
• att förbättra samverkan mellan skola, socialtjänst och hälso och sjukvård