Diskriminering ska synliggöras och åtgärdas i praktiken

Diskriminering är förbjuden i lag. Ändå finns den kvar i vardagen. På arbetsmarknaden. I bostadssökande. I skolan. Problemet är inte bara att den existerar, utan att den ofta är svår att bevisa.

Många människor med samma meriter får olika utfall. Forskning visar att namn, bakgrund och upplevd tillhörighet påverkar möjligheten att bli kallad till intervju.

Det här undergräver tilliten. Den som upplever att systemet inte är rättvist slutar tro på det. Och ett samhälle där tilliten bryts, börjar långsamt falla isär.

Samtidigt måste man tala klarspråk. Diskriminering försvinner inte genom goda intentioner. Den kräver mätning, uppföljning och ansvar.

Därför behövs verktyg som faktiskt fungerar. Jämlikhetsdata är ett sådant verktyg. När den samlas in frivilligt, anonymt och med samtycke, kan den visa mönster som annars förblir dolda.

Det handlar inte om att kategorisera människor. Det handlar om att se orättvisor där de finns.

Diskriminering ska inte diskuteras bort. Den ska arbetas bort.

Konkreta reformer

• att införa anonymiserad rekrytering i offentlig sektor
• att införa jämlikhetsdata baserad på frivillighet, anonymitet och samtycke
• att kräva att arbetsgivare arbetar med aktiva åtgärder enligt lag
• att införa tydliga sanktioner vid bevisad diskriminering
• att stärka tillsynen av diskrimineringslagstiftningen
• att införa obligatorisk utbildning om diskriminering i offentliga verksamheter
• att utveckla metoder för att motverka diskriminering på bostadsmarknaden